Separationen.

Först övertalar myndigheterna dom anhöria till att gå med på vård av en anhörig genom att lova guld och gröna skogar och genom att lova att alla problem i så fall kommer och upphöra.

Sedan övertalar myndigheterna dom anhöriga till helt upphöra med kontakten till sin anhörig genom skit påståenden som att t.e.x. personen kommer alldrig i så fall att bli självständig eller att personen eller dom anhöriga kommer i så fall att alltid vara beroende av varandra.

Sedan när dom anhöriga helt har upphört med kontakterna till sin anhörig så är dom oroliga att vem kommer att ta hand om deras anhöriga och då föreslår myndigheterna förvaltare som i Finland kallas för intresse bevakare.

Sedan säger förvaltaren upp kontraktet till hyres lägenheten eller säljer ägo bostade och placerar personen på vårdhem långt hemifrån från anhöriga och kompisar.

Alltså förvaltaren övertar dom anhörigas och kompisarnas roll.

Och vårdhemmet förhindrar skapande av nya vän relationer genom att t.e.x. ge rums kompisar som inte passar ihop eller placerar personen på en avdelning utan kompisar alltså personer som passar ihop med personen.

Och sedan när personen är ensam på vårdhemmet och har långtråkigt så ringer personen hela tiden till sina kompisar och när personen inte på åratal får umgås med sina kompisar och ringer dem flera gånger per dag så tröttnar kompisarna och överger personen.

Sedan är personen långt borta från sina kompisar och anhöriga och övergiven och har bara sin förvaltare som har övertagit dom anhörigas och kompisarnas roll och sammhället har sluppit dom anhöriga och kompisarna och behöver inte fråga deras åsikt utan sammhället får göra som dom själva vill utan att behöva ta i beaktade dom anhöriga eller kompisarna.

Och största delen av eventuella arv går till förvaltare och vårdhems avgifter och då är det för sammhället en fördel om sammhället inte behöver ta i beaktade dom anhörigas eller kompisarna åsikter eftersom pengarna av arvet går till sammhället.